Jag ammar min snart 3 mån babykille. En underbar känsla som han och jag delar. Ibland känns det jobbigt, men oftast är det en stund av kärlek.

Vi kommer så nära varandra. Banden mellan mor o son stärks. Jag är hans tröst, trygghet. Han är min älskade skatt.

När vi är här hemma med familjen känns amningen så lätt. Bara till att hiva fram tuttarna när det är dags för mat. Alltid redo, rätt temperatur och gratis. Kan inte bli bättre!
Fast ibland, när min tid inte riktigt räcker till, när tröttheten slår mig med sin järnklubba, önskar jag att jag kunde lämna över matningen och nattningen till någon annan. Har provat med ersättning, men lillkillen vill inte ta flaka och det känns så jävla onödigt att tvinga honom när jag har mjölk i tuttarna.

När vi har gäster/hälsar på hos någon har jag ett jäkla bekymmer med att amma. Känner mig obekväm när jag tar fram mina bröst, även om dom faktiskt inte syns så mycket när man ammar. En känsla så stark att jag faktiskt ibland undviker sociala sammanhang.
Denna känsla förstärks av att det faktiskt finns människor som tycker det är äckligt med amning! Vilket för mig är helt sjukt! Finns ju inget mer naturligt och vackert än en baby som får man från sin mamma.

Människor brukar döma kvinnor som väljer bort amning. Som väljer att ge sitt barn ersättning i flaska istället för att låta det äta modersmjölk ifrån bröstet. För mig har det aldrig funnits några tvivel att jag ska amma mina barn den första tiden. MEN jag förstår kvinnor som väljer bort det. Jag kan till o med beundra deras mod att gå mot strömmen.
Själv är jag för rädd för att få ogillande blickar för att jag inte ammar. Jag är rädd för att få ogillande blickar för att jag ammar också, men för att undvika det håller jag mig hemma så mycket det går.
Måste jag åka till något offentligt ställe, ammar jag antingen i bilen eller inne på någon toalett.

För att inte tala om suget efter en kall öl! Eller glädjeruset efter att ha delat en vinare med någon man gillar att fnittra med! Haha oslagbart!

Jag älskar mina barn. Jag har ammat dom allihop och har alltid hatälskat det. Så länge jag och babyn är inne i våran lilla kärleksbubbla är amningen det vackraste, finaste mest underbara jag kan dela med mitt barn. Men om vi måste lämna bubblan blir amningen en börda.
Jag längtar tills lille Jack ska börja äta lite annat så att livet utanför bubblan kan börja.