Idag plågas jag av huvudvärk, en hals av rivjärn och sömnbrist, men vad gör det när jag ligger nerbäddad med världens sötaste bebis ! <3

Själv älskar jag att höra/läsa om andras förlossningar och ännu mer älskar jag att berätta om mina egna erfarenheter!

Jag gick ju som bekant över tiden med vår lille Jack. Jag blev lite orolig att fostervattnet inte skulle vara kvar då det hände med min sistfödde tjej. Var på kontroll på BB fredagen den 24 okt och visst hade jag rätt. Vi beslöt att jag skulle bli igångsatt lördagen efter.
Nät jag åkte hem på fredagen började jag känna något som jag misstänkte kunde vara början på värkar. Blev trött, kände mig febrig, ont.
Vid tvåtiden på natten mellan fredag och lördag var värkarna igång på allvar. Jag försökte vila/sova mellan värkarna. Kl 3 ringde jag till BB och kom överens med dom att vänta innan jag åkte in. Kl sex väckte jag sambon och värkarna var täta och intensiva. Men när vi gick ut till bilen stannande allt av. På BB hade jag inte ens en tendens till värk! Men jag hade öppnat mig sex cm (!!!) och man försökte ta hål på hinnorna (Ca kl 8) men det misslyckades. Men läkaren lyckades sätta en elektrod på bebis huvud (som läser av barnets hjärtljud) och då gick hinnorna sönder. Värkarna startade igen, intensiva!!! Lustgas blev min räddning!
Kl 10.40 började krystvärkarna. Kl 10.59 var vår gosse född!!
Visst kändes det att han var större än mina andra barn var vid förlossningen. Det gjorde ondare när han passerade ner i bäckenet och förlossningsgången och det var betydligt mer ansträngande att krysta. Men jag fick inga sprickor och var på benen direkt efteråt :)
Han skrek när han kom ut och han stal våra hjärtan !!!

Jag lever ett underbart liv. Jag har fyra otroliga barn som jag älskar så att det knakar. Jag har en sambo som jag respekterar och vill leva med.
Jag är lycklig!

Lilla Jack är en snäll bebis! Han sover mest hela dagarna, men ca kl 16 varje kväll börjar han skrika. Skriker fram till 19-19.30 för att sen sova hela natten (förutom matstunder) fram till ca 7-8 på morgonen. Jobbigt med hans "skrikkvällar" men annars funkar allt bara bra! :)
Systrarna är glada för lillebror, men jag kan känna att jag inte hinner ge dom all den tid dom behöver då Jack ammas ganska ofta. Det ger mig ångest och dåligt samvete.... Men jag vet ju att det bara är en period nu, snart kommer jag att ha mer tid till dom andra igen.

Lilltjejen är sjuk med feber IGEN. Just nu ligger hon med över 40 grader :( Och hon är så mammig! Jag försöker verkligen att ge henne allt av mig själv just nu, min älskade lilla sjukling.
Jag räcker inte till, det vet jag. Önskar jag kunde klona mig själv och ge mina familjemedlemmar varsin Linda. Barnen skulle få varsin mamma som alltid skulle ha tid för dom, och min sambo skulle få en kvinna som hade ork och lust kvar vid dagens slut.

Jaja, jag gör så gott jag kan för att rå om min familj och i gengäld får jag så mycket kärlek <3