Själv älskar jag att höra/läsa om andras förlossningar och ännu mer älskar jag att berätta om mina egna erfarenheter!

Jag gick ju som bekant över tiden med vår lille Jack. Jag blev lite orolig att fostervattnet inte skulle vara kvar då det hände med min sistfödde tjej. Var på kontroll på BB fredagen den 24 okt och visst hade jag rätt. Vi beslöt att jag skulle bli igångsatt lördagen efter.
Nät jag åkte hem på fredagen började jag känna något som jag misstänkte kunde vara början på värkar. Blev trött, kände mig febrig, ont.
Vid tvåtiden på natten mellan fredag och lördag var värkarna igång på allvar. Jag försökte vila/sova mellan värkarna. Kl 3 ringde jag till BB och kom överens med dom att vänta innan jag åkte in. Kl sex väckte jag sambon och värkarna var täta och intensiva. Men när vi gick ut till bilen stannande allt av. På BB hade jag inte ens en tendens till värk! Men jag hade öppnat mig sex cm (!!!) och man försökte ta hål på hinnorna (Ca kl 8) men det misslyckades. Men läkaren lyckades sätta en elektrod på bebis huvud (som läser av barnets hjärtljud) och då gick hinnorna sönder. Värkarna startade igen, intensiva!!! Lustgas blev min räddning!
Kl 10.40 började krystvärkarna. Kl 10.59 var vår gosse född!!
Visst kändes det att han var större än mina andra barn var vid förlossningen. Det gjorde ondare när han passerade ner i bäckenet och förlossningsgången och det var betydligt mer ansträngande att krysta. Men jag fick inga sprickor och var på benen direkt efteråt :)
Han skrek när han kom ut och han stal våra hjärtan !!!