Helt otroligt att man kan längta så mycket efter någon man aldrig träffat. Att man så villkorslöst kan älska någon man aldrig har hållit i sin famn.
Kom ut nu lilla bebis, vi vill så gärna träffa dig!

Nu är dagen här! BF! Den 14 oktober. Det magiska datumet som man så stumt stirrar sig blind på.
Men jag vet/tror att det här bara är början på en ännu drygare och långsammare väntan. Min senaste graviditet var lååååång! Två veckor över tiden. Låter inte så mycket, men ni som varit övervunna vet vad jag snackar om.
Nä lilla Jack, du kan gott ta och sätta lite fart nu. Vi vill ju så gärna träffa dig! Komsi komsi....

Jaha, då pajade värmepumpen. Inget varmvatten, ingen värme.
Sambon har hämtat en liten provisorisk varmvattenberedare som han ska koppa in i kväll så att man kan duscha.
Värmen fixar vi med att elda i kaminen. Jobbigt att bära ved och drygt att hela tiden passa elden så att den inte slocknar, men mysigt med en brasa i höstrusket :)
Värmepumpen är förhoppningsvis lagad om ett par dagar :)

Min lilltös har fortfarande feber och är förkyld. :( Själv dras jag med hosta, snuva och dom vanliga krämporna.
Mina stora tjejer har höstlov :) Har dåligt samvete för att min kropp inte tillåter mig att vara aktiv och i farten nu när jag och barnen verkligen hade haft tid och chans att hitta på hur mycket kul som helst. Och visst hade det varit underbart om lilla Jack ville komma ut då hade hela familjen kunnat myst tillsammans!

Idag har jag sovit nästan hela dagen! Var iväg i förmiddags och köpte hönsfoder och material för att klarställa hönsgården. Sen dess har jag legat i sängen och sovit, vänt mig, sovit, vänt mig osv osv
Barnen har myst med mig i sängen lite, men även varit ute med sin pappa i trädgården. Nu i eftermiddag/kväll har dom åkt på middag hos farmor. Jag orkade inte följa med. Ligger nu här i min säng, slötittar på tv, hyffsat utvilad och nästan helt smärtfri!!!!! En sån skön känsla! Hade glömt hur det känns att inte ständigt ha ont.
Men ska det verkligen behöva vara så här drastiska åtgärder för att inte ha ont? Vara sängliggandes (sovandes) en hel dag???? Känns inte så normalt precis.
Vid mitten av denna graviditeten blev jag inskickad på förlossningen för min smärta (som inte ens var i närheten av den smärta jag går med dagligen nu) för dom ville kolla att allt såg bra ut och så tog dom lite prover. Efter att ha suttit och väntat på att få hjälp i över fyra timmar, fick jag beskedet att dom inte har en susning om vad smärtan beror på, men att det inte är normalt att ha ont. "Ta en panodil och kom tillbaka om det blir värre"
Ta er i röven! Jag sa det inte rakt ut, men tanken var där.
Några veckor senare träffade jag en barnmorska som åtminstånde hade en teori om vad smärtan beror på. Hon sa att min bröstkorg går väldigt långt ner och att grabben därinne troligen har sparkat/knuffat så hårt att en eller flera sprickor uppkommit.
Vad vet jag? Ont gör det iallafall.
Men snart är det över och vår lille son är hos oss!

Veckorna bara går och jag blir bara fetare, tröttare och fulare. För var dag som går mår jag lite sämre. Fy fan för detta!

Varje lördag storstädar jag och barnen hos djuren. (Om barnen vill) Mocka i hönshuset, rengöring av mat och drickskålar. Mocka hos kaninerna, klippa nya grenar att gnaga på. Lite småpysslande hos djuren är uppskattat, särskilt hos min yngsta dotter. Tyvärr dras hon med en förkylning och en släng feber, men hon har varit med så mycket hon orkade.
Så har jag städat kök, badrum och vårt sovrum och nu har smärtan övertaget. Resten av huset får helt enkelt förbli stökigt och skitigt, för nu är jag sängliggande. :( Jag har så jävla ont! Som jag hatar detta!!!!!!!!

För att se det positiva i detta: både jag och minstingen är sängliggande. Myser i min säng och tittar på Frost medans mina stora tjejer är med pappa och köper lördagsgodis :)

Ikväll får det bli pizza! Mums

Måste bara skriva att mina töser hade skitroligt på discot!!
Först var dom lite försiktiga, Tindra funderade till o med på att åka hem igen. Men sen träffade dom några kamrater och allt låssande och dom var eld och lågor när dom kom hem. Hade så mycket att berätta. Älskade underbara vackra barn !

Och stolt är jag också för det gick så bra på utvecklingssamtalet idag. Mina tjejer fick så mycket beröm för att dom är så bra vänner, lättlärda, omtänksamma och Goa barn. Jag är så stolt över att få vara mamma till dessa barn <3

Mina finisar redo för disco!

Var hos BM idag. Tog lite prover och det såg bra ut. Fortfarande blod i urinen, men inga bakterier. Tror det är lillskiten som knuffar så mycket på urinblåsan så små blödningar uppstår. Gör riktigt ont där ibland. Men det är bara en teori jag har.
Hade bestämt mig för att göra en hinnsvepning idag. Men jag var öppen knappt en cm och bebis ligger fortfarande långt uppe, så BM vill vänta iallafall till efter BF.
Blev lite besviken att det inte har hänt mer än så med livmodertappen :/
Vill bara att lilla Jack ska komma ut!!!