Nä, precis som titeln lyder. Ingen bebis än. Men dagen har ju precis börjat, så vem vet ;) Jag är iof bara i v 37, men redo sen minst två veckor tillbaka. Kom ut nu!!!!!

Min lillskrutta har fått feber. Är pigg just nu pga av Ipren, men snart är hon säkert sängliggande igen.
Mina två stora brudar är redo för förskolan :)

Igår hade älsklingen och jag en barnfri dag :) Barnen var hos farmor (som jag berättade om i mitt förra inlägg)
Vår barnfria dag spenderade vi på (kan ni gissa????) sambons jobb. Haha Ja vad ska man säga om min sambo egentligen. Han kan inte släppa jobbet. Det är det enda som kretsar i hans huvud, dag som natt. Det enda han pratar om, det enda han vill göra. Men det var en ok dag ändå! Jag fick spendera ensamtid med mannen som jag är då våldsamt kär i! Och så övertalade jag honom att vi skulle ta en sväng till köpcentret som ligger ett par mil bort :) Fick köpt lite kläder till barnen och så passade vi på att ta en titt bland leksakerna. Har ju barn som snart fyller år :)
En liten fika hann vi med också.
Så nä, jag klagar inte. Det var en härlig dag med min älskling <3

Det blev en fin kväll med älsklingen igår. Tända ljus, lite olika sorters korvar, druvor och god alkoholfri dricka. Och så hyrde vi en film. 12years slave. Vilken film! Wow..... Jag vet inte vad jag ska säga. Den berörde mig djupt. Jag kunde knappt sova efteråt. Så fruktansvärt hemskt att detta har hänt. Mitt hjärta gråter när jag tänker på det.
Jag ska absolut försöka få tag på boken och läsa den..... Om mitt psyke klarar det. För fy vad illa berörd jag blir av sådan orättvisor, sådant våld, sådan fruktansvärt omänsklighet. Ofattbart!

Idag vill jag även skänka en tanke till en avliden vän. Han dog i en byggolyckor för sex år sen. Idag skulle han ha fyllt 35 år.

Tände ett ljus för Dig idag på det som skulle ha varit din 35-årsdag. Hoppas du har det bra där du är!

Ikväll ska alla tre barnen sova över hos farmor. Som dom älskar att vara där! Och så skönt att kunna lämna dom där med fullt förtroende och trygghet.
Min sambo och jag ska ha en hel kväll för oss själva!!!
Men vad ska vi hitta på ?
I vanliga fall hade vi åkt en sväng på Ikea, sprungit i olika andra affärer och tittat på allt som man annars aldrig hinner se när man ska jaga tre små barn ;) Sen hade vi ätit något gott, delat en vinare och älskat på bordet i tv-rummet. Eller kanske vi hade spenderat kvällen på en restaurang och sen tagit in på ett hotell och älskat till gryningen.
Men det är inte som vanligt nu. Jag är stor, rund, svullet fet och höggravid med smärtor i min kropp som inte går att beskriva med ord.
Så vad ska vi göra ikväll för att känna att vi fortfarande är vi????
Antagligen kommer jag att somna kl 20 av total utmattning och smärta. :(
Jag vill inte vara gravid mer!!

Min iPhone har ramlat i golvet många gånger. Jag har haft spräckt baksida säkert ett halvår! Framsidan sprucken några månader. Min sambo köpte ett urhäftigt rosa skal. Både fram och baksida. Han köpte verktyg för att kunna byta sidorna själv. Nytt batteri och en ny knapp för det var dåligt.
Efter mycket pillande, gogglande och ett enormt tålamod från hans sida hade jag plötsligt en HEL rosa iPhone. I ungefär 5 sek. Telefonen gled ur hans näve, rakt ner i vårat stengolv och baksidan sprack.
Vi tittade på varandra, sen började vi båda skratta. Ja, vad ska man annars göra? Haha

Namne Grönvalls Avundsjuk passar in på mig.
Jag skäms! Jag är så avundsjuk på min sambos liv. Eller snarare på att han faktiskt har ett liv! Det har ju såklart jag också. Ett liv som mamma och det är underbart på alla vis, men ibland vill jag vara något mer än BARA mamma.
Jag går här hemma hela dagarna och väntar. Först väntar jag på att barnen ska hämtas från skola och dagis. Sen går jag och väntar på att min sambo ska komma hem från jobbet. Och varje kväll tänker jag för mig själv: skaffa dig ett liv för helvete! Varför går du här och väntar på en människa som hellre är på jobbet än här??

Jag är avundsjuk på att min sambo har sin familj här.
Jag är avundsjuk på att han har vänner att umgås med.
Jag är avundsjuk på att han är utbjuden på middag ikväll med ditt jobb.
Och vad gör tröga lilla jag åt saken? Jo, jag väntar! På vad fan då???
Jag blir så jävla trött på mig själv.

Jag har faktiskt träffat en tjej som jag gillar att umgås med. Hon verkar gilla mig med.
Varför åker jag inte hem till henne istället för att vara så här tråkig och förutsättningsbar? Vad är det i mitt sjuka lilla huvud som ständigt sätter stopp för mig varje gång jag vill börja leva???
Jag har ju inte alltid varit sån här. Innan hade jag massor av kompisar, var aldrig ensam.
Sen flyttade jag och efterhand tappade jag mina gamla vänner och glömde att skaffa nya. Levde för kärleken......
Nu sitter jag här i vårt hus fullt med underbara barnskratt, men ingen att dela glädjen med.
Ensam och det är ingen annans fel än mitt.

Idag önskar jag att jag inte hade behövt att stiga upp ur sängen. Smärtan övertar mig. Jag kan knappt andas.
Jag städade huset igår. Och det är ingen lätt uppgift när man är höggravid och har tre små barn som använder hela husets golvyta som lekplats. Och så har jag en sambo som aldrig är hemma och hjälper till. (Jo stökar ner gör han ju förstås )
Jag fick en energiboost igår. Renbäddade alla sängar, plockade undan och dammsög överallt. Men nu blir jag bestraffad med denna ilande smärtan. Måtte denna graviditet vara över snart så att jag kan börja leva igen!

Min yngsta dotter, snart 4 år, ser något i mitt sovrum.
Det började för flera månader sedan. Hon vaknade på natten och var livrädd. Hon sa att det stod en gubbe i mitt fönster. Jag har mitt sovrum på andra vån så det är omöjligt.
Min dotter var fullständigt skräckslagen! Jag provade med allt! Tända lampor, gå bort till fönstret och visa att där inte var något. Men hon gav sig inte. Så jag fick ta med henne ut ur rummet och tränga ihop mig i hennes säng, men det hjälpte inte. Hon såg saker där oxå. Något som kröp på väggen, något som smög in i hennes systers rum. " mamma, den väcker henne" viskade hon till mig med fasa i rösten. Några minuter senare kommer hennes syster ut ur rummet. Ska jag vara ärlig så gick det kalla kårar längs min ryggrad. Jag är inte lättskrämd, men fy fan va rädd jag var!
Efter flera timmar så somnade äntligen min dotter, om ön väldigt oroligt.
Sen den natten vågar hon inte gå nära mitt fönster, eller något annat fönster, efter mörkrets inbrott.
Idag sa hon: mamma, när jag vaknade så såg jag min dröm röra sig bredvid ditt fönster"
Det här är kusligt.
Kan det vara nattsktäck? Eller ser hon verkligen något som vi andra inte kan se?
*ryser*

Nehepp, inget hände. Kraftiga sammandragningar fick mig att tro att YES nu börjar det..... Men icke :(
Jag vaknade flera gånger inatt av sammandragningar, men någon gång under natten slutade dom komma och i morse var allt som vanligt. Börjar tro att jag så gärna vill föda nu att jag lurar mig själv att det närmar sig. Jag var nästan helt säker att det var på g igår :( Att jag någon gång idag skulle föda fram vår lilla gosse.
Den som väntar på något gott väntar ALLTID förlänge!

Förresten, vilket fantastiskt väder vi har! Synd att min kropp är i detta skicket, annars hade jag gärna tagit mig en uppfriskade promenad i skogen. Hoppas detta väder håller i sig hela hösten! Som jag ska promenera med barnvagnen sen! Njuta av rörligheten, naturen, friskheten, att vara smärtfri! Längtar!