Det känns bra nu. Ibland blir jag så förtvivlat ledsen. Får för mig att han inte älskar mig, fast någonstans i mitt hjärta vet jag att han gör det.
Mina förvridna tankar kan övertyga mig att jag bara är en börda, att han önskade att jag bara flyttade och tog alla barnen med mig. I samma tankar kan jag känna att det kanske är det jag borde göra för jag känner mig så förtvivlat ensam. Varje gång detta mörker drabbar mig ställer jag mig själv frågan: Är detta bara ännu en depression eller är det "riktiga" känslor. Jag har aldrig något svar, för i min verklighet är det bara att vänta och se om känslan av total hopplöshet ska försvinna. Och denna gången gjorde den det.
Han är här hos mig. Min älskade sambo. Och han älskar mig av hela sitt hjärta. Och jag älskar honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja minsann, jag ska gifta mig. Trodde aldrig att JAG, den äventyrliga,rastlösa tjejen som inte ville binda sig, går i bröllopstankar!!! Men guuuud så kul det är! Blir inget jättejippo, men förhoppningsvis roligt ändå. Förberedelserna är kul iallafall...

Som jag har skrivit om innan så har min yngsta dotter betett sig högst konstigt en del nätter. Hon har "sett" skrämmande saker krypa på väggarna, varelser i fönstrens ect. På BVC trodde dom det kunde vara Nattskräck men jag trodde inte på det efterso...

Det känns som om någon har tänt min lampa och jag har äntligen vaknat igen. Är det våren som får mig att känna så här eller hormonförändringen nu när jag slutat amma? Eller kanske en kombination? Jag reser mig upp ur mörkret, ur en depression så dj...

Jag ammar min snart 3 mån babykille. En underbar känsla som han och jag delar. Ibland känns det jobbigt, men oftast är det en stund av kärlek. Vi kommer så nära varandra. Banden mellan mor o son stärks. Jag är hans tröst, trygghet. Han är min älsk...

Idag plågas jag av huvudvärk, en hals av rivjärn och sömnbrist, men vad gör det när jag ligger nerbäddad med världens sötaste bebis ! ...