Det känns bra nu. Ibland blir jag så förtvivlat ledsen. Får för mig att han inte älskar mig, fast någonstans i mitt hjärta vet jag att han gör det.
Mina förvridna tankar kan övertyga mig att jag bara är en börda, att han önskade att jag bara flyttade och tog alla barnen med mig. I samma tankar kan jag känna att det kanske är det jag borde göra för jag känner mig så förtvivlat ensam. Varje gång detta mörker drabbar mig ställer jag mig själv frågan: Är detta bara ännu en depression eller är det "riktiga" känslor. Jag har aldrig något svar, för i min verklighet är det bara att vänta och se om känslan av total hopplöshet ska försvinna. Och denna gången gjorde den det.
Han är här hos mig. Min älskade sambo. Och han älskar mig av hela sitt hjärta. Och jag älskar honom.

Hej!...... Eller börjar man en blogg så? Allvarligt, hur många kommer att läsa detta egentligen? Jag är ju en vanlig lagom tråkig småbarnsmamma som försöker ge mig på bloggandet. Igen! För några pr sen startade jag faktiskt en blogg ( minns inte äns vad den hette)  och skrev sådär två inlägg eller nått. Kanske jag lyckas bättre denna gången. ;) 

Ska jag kanske börja ned att berätta om mig själv. Är det så man gör en framgångsrik blogg? Haha 😉

Jag är.... Ja vad ska jag säga. Jag är som dom flesta tror jag, fast ändå ganska udda. Jag har tre helt underbara döttrar och en liten son på gång. Han väntas komma 14 oktober :) 

Vi hyr ett litet hus på landsbygden på österlen. Vi har en liten hund, två katter, två kaniner, fem kycklingar och såklart en man i huset. Min sambo Daniel, far till  mina barn. 

Det var lite om mig och min familj. Nu ska jag berätta om varför jag vill starta denna blogg. 

Jag älskar att skriva! Det är egentligen det enda sättet för mig att förmedla känslor. Lycka, kärlek och glädje är lätt att dela med sig in real life, men när själen värker och hjärtat blöder, tar orden liksom stann någonstans och vägrar komma ut ur munnen. Därför vill jag skriva denna blogg. Inte för att någon ska läsa den och tycka synd om mig, utan för att jag behöver få ut min frustration, mina tankar, min förtvivlan. 

Precis som dom flesta andra också måste.