God morgon! Jag ska börja dagens morgonbloggande med att be om ursäkt för mitt hysteriska utbrott igår. Varenda ord av det jag skrev var sant, men min sambo är faktiskt en väldigt godhjärtad man. För det medta väldigt omtänksam, men han är ju inte mer än människa. Precis som vi andra.

Nu intar jag en kopp kaffe och gör mig och familjen redo för att spendera en dag på Ikea!!!! :)

Jag vill att någon ska ta hand om mig ibland. Skämma bort mig lite.
Visst, jag förstår min sambo. Han jobbat 8-11 timmar varje vardag. Jag fattar att han vill umgås med sina vänner på helgerna. Jag fattar att han vill ut och fiska. Ut och leka med sin grålle (gammal traktor för er som inte vet)(som han köpte för 11 tusen utan att jag la mig i det) Köra fyrhjuling. (Som han köpte för 10 tusen trotts mina protester) Jag fattar. Jag är skittråkigt!
Jag går ju hemma hela dagarna. Städar, tvättar, lagar mat. Handlar, tar hand om våra tre små barn. Är höggravid med vårt fjärde barn. Ont så in i helvete har jag. Dygnet runt!
Ändå ser jag till att Du, min älskade sambo, alltid har rena kläder i garderoben. Alltid har färdig mat när du kommer hem från jobbet. Jag masserar din nacke varje kväll för att du har ont. Jag renbäddar vår säng så att du ska sova bekvämt. Jag tar hand om dig när du är bakfull (vilket iof inte är jätteofta tack o lov!!!)

När Faaaaaan ska jag få lämna allt och bara åka iväg så som Du kan göra???? Det enda jag ville idag var att få åka till Lindex i lugn och ro och handla lite kläder till våra barn. Istället får jag vara hemma och se till att barnen får i sig mat och är fix och klara till det är dags för ridskolan. (För må jävlen ta dig om du inte kommer hem till dess då jag inte kan springa med en hästkrake i mitt tillstånd, vilket jag iof var tvungen att göra sisst då du var så jävla bakfull att du inte pallade)För du skulle ut och fiska med din kompis och hans familj i båtjävlen du köpte för 10 tusen (utav VÅRA sparpengar) utan att du tyckte att jag behövde lägga mig i det.
Men jag ska ju inte gnälla. Jag går ju bara här hemma och gör ingenting.

Nu har jag framställt min sambo som värsta svinet. Och ibland, när jag mår som sämst, tycker jag det. Så det så.

Helgen är här och solen skiner! Kaffe och frukost är intaget och jag har röjt undan lite i köket. Har till o med städat lite på verandan och nu är jag fullständigt slut! Kroppen säger ifrån på alla vis. Som jag längtar till denna graviditet är slut så att jag kan börja använda min kropp igen!!!!
Jag längar efter långa morgonpromenader, jag längtar efter att kunna plocka ur tvätten ur tvättmaskinen utan att bli helt andfådd. Jag längtar efter att ha ork att storstäda, jag längtar efter att kunna krypa intill min sambo, slingra mig om honom utan att känna mig som en flåsande valross. Men framförallt längtar jag tills jag är smärtfri och har tålamod till mina älskade barn <3

Men idag är det lördag och bebis blir nog kvar några veckor till. Även om jag önskar att slippa allt detta, så vill jag inte att han föds prematur. Mina förstfödda gjorde det och det är ingen rolig upplevelse!
Men då, liksom nu, hade jag en väldigt jobbig graviditet med mycket smärtor och stor viktuppgång.

Kasper. Casper. Ja, det kanske blir vår sons namn. Vi får smaka lite på det :)

Nu ska jag snart ställa mig och göra amerikanska pannkakor så att barnen blir fulla med energi :) Sen är det ridskola och hönsgårsbygge som gäller ;)
Kanske jag hinner/orkar en sväng till Lindex idag och inhandla lite barnkläder+amningsbh. Vi får se.

Förresten, det gick jättebra med skolbussen igår!!!! Jag är så lycklig och stolt över mina tjejer!

Hoppas det går bättre med skolbussen idag!!! Har pratat med Tindra och hoppas att det har hjälpt.
Undertiden jag oroar mig för det vill jag passa på att önska er en trevlig morgon och en underbar fredag!

Våra söta kaniner Hanibal Lector och Pippi säger god morgon :)

Våra kycklingar (som börjar bli riktigt stora) är nyvakna och ska strax ut på äventyr i trädgården. :)

Igår berättade jag om hur jävla bra det kändes med barnen och förskoleklassen och hur duktiga dom var som åkte buss till skolan. Hur varm jag blev innombords för att Tindra äntligen verkade tycka att det var kul och så glad hon har varit hela veckan.
Denna soliga varma septembermorgon borde ha varit lika dan, men inte. Nu sitter jag med gråten i hjärtat och undrar om jag kunde ha agerat annorlunda. Om det på något sett är mitt fel att denna morgon gick så in i helvetes fel.

Det blev lite stressigt i morse. Barnen var lite trötta och kom upp några minuter senare än vanligt. Jag blir lättirriterad, men jag tycker ändå att det flöt på ganska bra. Vi hann allt och vi var i god tid till bussen.
Vi pratade, plockade lite blommor och njöt av solen.
Så kom bussen och Tindra vände och gick tillbaka till bilen. Thea (hennes tvillingsyster) stod snällt kvar vid bussingångrn men ville inte kliva på utan Tindra. Jag vad om ursäkt till busschauffören och sa att jag nog fick köra dom till skolan idag. Lugn och sansad sa han att han kunde vänta och att jag inte skulle ge mig så lätt.
Så jag gick till bilen. Fick dra ut en arg och hysterisk unge. Släpa med mig henne till bussen. Böna och be att hon skulle kliva på. Men nej, hon vägrade högljutt.
Bussen fick köra utan mina barn och jag var såklart rasande.
Körde dom raka vägen till skolan och lämnade dom där. Och så snabbt jag är med dom blir dom så små och rädda. Jag tror att min närvaro påverkar dom negativt.
Det är ju framförallt därför att jag vill att dom åker bussen till skolan. Då har dom sina kamrater där och dom LEKER med dom istället för att hänga fast på mig som två iglar.

När jag lämnade mina två små rädda flickor på skolan idag brände tårarna bakom ögonlocken. Jag ville vända, gå tillbaka och säga att det kommer bli bra. Jag ville stanna hos dom tills dom kände sig tryggare. Men med facit i hand vet jag att jag bara hade gjort det svårare för dom. För om jag inte hade varit där, hade dom sprungit med sina kompisar...... Tror jag iallafall. Det är ju den uppfattningen man får när man pratar med dom. Och enligt lärarna så fungerar det bra.....
Mitt hjärta gråter ;(

När mina tvillingtjejer började förskoleklassen för några veckor sen va Tindra väldigt negativ. Hon ville inte alls. Längtade tillbaka till dagis och tryggheten där. Vissa dagar fick jag dra ut henne ur bilen vid skolan. Det slet itu mitt hjärta varje gång ;(
Men denna veckan har hon varit så positiv! Hon har pratat så väl om skolan och sina kamrater i klassen. Och hon är så glad! Det känns så jävla bra i hela min kropp!
På mornarna åker dom buss till skolan. Det har dom gjort sen i måndags. Dom verkar gilla det :) Känner sig säkert stora :)
Kanske är det en bidragande orsak till Tindras förändring?
Älskade ungar <3

Vilken underbar morgon! Solen skiner, daggen ligger blöt i gräset. Det doftar friskt av höst.
Det här blir en bra dag, det känner jag :)

En liten bild från baksidan av tomten. Underbart!

Var hos barnmorskan idag. Allt såg bra ut. Lillkillen verkar ha vänt sig till rätta igen! Skönt!
Jag är nu i v 33+6 och har ett SF-mått på 35 cm. När jag födde min sista tjej i v 42 så hade jag ett SF-mått på 36.
Jag vet att man inte ska jämföra och ja, jag vet att livmodern är större ju fler barn man fått.... Men att oroa sig är också något normalt!! Man har ju hört talas om sambandet mellan stort SF-mått och för mycket fostervatten och smärta i övre delen av magen. Missbildningar. Downs syndrom.
Men jag har gjort ett nupp-test i början av graviditeten och det såg mycket bra ut.
Och någon jättebebis verkar det inte vara enl UL. En normalstor gosse :)

Såklart oroar jag mig i onödan, men hade jag inte någon gång ibland känt en rädsla att något ska vara fel, så hade nog det varit mer ovanligt än vanligt.
Nästa BM besök är om två veckor.
Nu börjar förlossningen närma sig!!! Äntligen!!!!