Igår berättade jag om hur jävla bra det kändes med barnen och förskoleklassen och hur duktiga dom var som åkte buss till skolan. Hur varm jag blev innombords för att Tindra äntligen verkade tycka att det var kul och så glad hon har varit hela veckan.
Denna soliga varma septembermorgon borde ha varit lika dan, men inte. Nu sitter jag med gråten i hjärtat och undrar om jag kunde ha agerat annorlunda. Om det på något sett är mitt fel att denna morgon gick så in i helvetes fel.

Det blev lite stressigt i morse. Barnen var lite trötta och kom upp några minuter senare än vanligt. Jag blir lättirriterad, men jag tycker ändå att det flöt på ganska bra. Vi hann allt och vi var i god tid till bussen.
Vi pratade, plockade lite blommor och njöt av solen.
Så kom bussen och Tindra vände och gick tillbaka till bilen. Thea (hennes tvillingsyster) stod snällt kvar vid bussingångrn men ville inte kliva på utan Tindra. Jag vad om ursäkt till busschauffören och sa att jag nog fick köra dom till skolan idag. Lugn och sansad sa han att han kunde vänta och att jag inte skulle ge mig så lätt.
Så jag gick till bilen. Fick dra ut en arg och hysterisk unge. Släpa med mig henne till bussen. Böna och be att hon skulle kliva på. Men nej, hon vägrade högljutt.
Bussen fick köra utan mina barn och jag var såklart rasande.
Körde dom raka vägen till skolan och lämnade dom där. Och så snabbt jag är med dom blir dom så små och rädda. Jag tror att min närvaro påverkar dom negativt.
Det är ju framförallt därför att jag vill att dom åker bussen till skolan. Då har dom sina kamrater där och dom LEKER med dom istället för att hänga fast på mig som två iglar.

När jag lämnade mina två små rädda flickor på skolan idag brände tårarna bakom ögonlocken. Jag ville vända, gå tillbaka och säga att det kommer bli bra. Jag ville stanna hos dom tills dom kände sig tryggare. Men med facit i hand vet jag att jag bara hade gjort det svårare för dom. För om jag inte hade varit där, hade dom sprungit med sina kompisar...... Tror jag iallafall. Det är ju den uppfattningen man får när man pratar med dom. Och enligt lärarna så fungerar det bra.....
Mitt hjärta gråter ;(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja minsann, jag ska gifta mig. Trodde aldrig att JAG, den äventyrliga,rastlösa tjejen som inte ville binda sig, går i bröllopstankar!!! Men guuuud så kul det är! Blir inget jättejippo, men förhoppningsvis roligt ändå. Förberedelserna är kul iallafall...

Som jag har skrivit om innan så har min yngsta dotter betett sig högst konstigt en del nätter. Hon har "sett" skrämmande saker krypa på väggarna, varelser i fönstrens ect. På BVC trodde dom det kunde vara Nattskräck men jag trodde inte på det efterso...

Det känns som om någon har tänt min lampa och jag har äntligen vaknat igen. Är det våren som får mig att känna så här eller hormonförändringen nu när jag slutat amma? Eller kanske en kombination? Jag reser mig upp ur mörkret, ur en depression så dj...

Jag ammar min snart 3 mån babykille. En underbar känsla som han och jag delar. Ibland känns det jobbigt, men oftast är det en stund av kärlek. Vi kommer så nära varandra. Banden mellan mor o son stärks. Jag är hans tröst, trygghet. Han är min älsk...

Idag plågas jag av huvudvärk, en hals av rivjärn och sömnbrist, men vad gör det när jag ligger nerbäddad med världens sötaste bebis ! ...