Är detta en vanlig trotts?
Är det skolans (barnen på skolan) inverkan?
Är det på grund av mig?
Har det med graviditeten att göra?
Gör jag fel?

Mina tvillingar (snart 6 år) är som förbytta! Jag känner inte igen dom längre!
Allt har börjat sen förskoleklassen. Om det är en tillfällighet eller inte vet jag ej.
Ibland känns det som om mina barn hatar mig. Dom skriker åt mig, hotar mig, kastar saker på mig, spottar och sparkar på mig. Med ögon aldeles svarta. Dom här utbrotten kommer varje dag! Antingen har dom varsitt utbrott, eller så har bara en av dom det. Men varje dag får jag försöka hantera denna ilska oftast riktad mot mig.
Jag försöker vara pedagogisk. Jag försöker vara lugn. Men va fan, det går inte så bra. Dels drivs jag av graviditetshormornerna, dels så har jag lätt för att tända till i vanliga fall.
Jag vet inte hur jag ska hantera det här!!
Och jag blir så jävla ledsen!
Idag hade dom båda utbrott på mig. Först Thea. Hon skrek åt mig, försökte riva och slå mig. När inte det gick började hon spotta och fräsa. Jag behöll (någorlunda) lugnet och bad henne gå till sitt rum och lugna ner sig. Det gjorde hon såklart inte, men tillslut lugnade hon ner sig och allt blev som vanligt igen.
Varför hon fick sitt utbrott? För jag blev arg på henne när hon höll fast sin lillasyster och skrek henne i örat.

Några minuter efter att Thea lugnat sig fick Tindra sitt utbrott. Värre än Theas. Hon skrek hotfullt till mig atthon skulle sticka ihjäl mig med en kniv om hon hade någon. Hon hotade att hon skulle riva sönder mig. Hon kastade saker på mig, slängde sina leksaker omkring sig.
Sen sprang hon iväg och grät. Jag lät henne vara, för jag vet att hon kommer när hon lugnat sig. Och det gjorde hon. Hon grät och bad om ursäkt och sa att hon kände sig dum i huvudet som gjorde som hon gjorde.
Såklart tröstade jag henne, men poängterade tydligt att hennes beteende är helt fel.

Varför har mina flickor blivit så här? Är det normalt?
Är det jag som skapat det här?
Varför får dom sådan utbrott?
Oftast kommer utbrotten i samband med hunger eller trötthet.

Dom har även förändrats i sin attityd.
Dom har liksom blivit kaxiga, uppkäftiga. Och deras språk har blivit så ovårdat! Visst, svära har dom ju alltid kunnat, men nu gör dom det jämt! Låter så hemskt!
Dom har börjat med att sparka varandra, säga saker som "jag ska döda dig" osv.
Det här känns så långt ifrån vår uppfostran man kan komma! Har vi misslyckats så? Eller kan jag skylla på skolan och att eleverna där har det här beteendet?
Någon mer som känner igen sig i detta? Jag blir helt förtvivlad!!!

 

Linda

2 oktober 2014 18:47

Hej,
Utbrotten är inte ditt fel! Det är svårt för 6 åringar att vara på topp hela tiden. Kan bli så med utbrotten en tid. Det är mycket som händer i både kropp och huvud hos förskole barn.
De har en massa hormoner som ställer till det för dom.
Är dom sen vana att göra saker i sin takt hemma , inte ha massa sorl och stök som det ofta är i skolan, ja då blir dom säkert trötta av det också.
Dom är vana vid att få bara vara ibland. Nu är det skola varje dag!

Dessutom måste dom visa sig lite tuffa i skolan för att kunna stå emot dumma skolkamrater. Ja, dom finns ju också!

Det är en kyligare atmosfär i skolan idag. Svaghet utnyttjas. Det förväxlas också med att visa att man bryr sig.
Det är inte lätt detta sociala spel som man måste vara med i skolan när man är liten.
Barn är sårbara. Med tanke på dessa krav från omgivningen är det inte konstigt att barn inte orkar hänga med.
Nånstans kommer frustrationen fram.
I hemmet där man är trygg blir det oftast. Så ska det vara. Dina tjejer har dig hemma. Dom har tur, alla barn har inte ens hemmet som en trygg plats för dom.
Var glad att du kan ge dom detta. Du är gravid och trött. Du gör så mycket du bara kan för dina barn. Dom förstår att du alltid finns för dom!

Vi kan göra precis det du gör. Ha tålamod och tala om för barnen att det inte är acceptabelt att bete sig på ett destruktivt sätt.
Säg att du älskar dom och därför blir du ledsen när de sårar dig med sitt dåliga sätt mot dig. Detta förstår dom. Därför fick du också en ursäkt. Dom älskar sin mamma och vill inte göra dig ledsen.

Det finns ett talesätt om barn och uppfostran.
"Barn gör inte som du SÄGER . Dom gör som du GÖR ".
Vi har därför ansvaret att visa och vägleda våra barn att bli sådana individer vi vill att de ska bli genom att visa att vi själva följer våra egna normer och värderingar.
Det blir lite konstigt för en tonåring tex , om föräldrarna säger till sitt barn att aldrig börja röka, när de själva röker.
Det blir en förvirring för barnet.
För att de ska lyssna på oss måste vi vara konsekventa och själva föregå med ett gott exempel.

Ni kan ju försöka ta en stund för er tillsammans, där ni alla, får bara vara och ha det trevligt.
Sen blir det lättare för dig när du fött er lilla bebis.
Var snäll mot dig själv! Dina barn har en fin och kärleksfull mamma!

Linda

3 oktober 2014 10:46

Tack för dina värmande ord! Det behövde jag verkligen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja minsann, jag ska gifta mig. Trodde aldrig att JAG, den äventyrliga,rastlösa tjejen som inte ville binda sig, går i bröllopstankar!!! Men guuuud så kul det är! Blir inget jättejippo, men förhoppningsvis roligt ändå. Förberedelserna är kul iallafall...

Som jag har skrivit om innan så har min yngsta dotter betett sig högst konstigt en del nätter. Hon har "sett" skrämmande saker krypa på väggarna, varelser i fönstrens ect. På BVC trodde dom det kunde vara Nattskräck men jag trodde inte på det efterso...

Det känns som om någon har tänt min lampa och jag har äntligen vaknat igen. Är det våren som får mig att känna så här eller hormonförändringen nu när jag slutat amma? Eller kanske en kombination? Jag reser mig upp ur mörkret, ur en depression så dj...

Jag ammar min snart 3 mån babykille. En underbar känsla som han och jag delar. Ibland känns det jobbigt, men oftast är det en stund av kärlek. Vi kommer så nära varandra. Banden mellan mor o son stärks. Jag är hans tröst, trygghet. Han är min älsk...

Idag plågas jag av huvudvärk, en hals av rivjärn och sömnbrist, men vad gör det när jag ligger nerbäddad med världens sötaste bebis ! ...