Idag har jag sovit nästan hela dagen! Var iväg i förmiddags och köpte hönsfoder och material för att klarställa hönsgården. Sen dess har jag legat i sängen och sovit, vänt mig, sovit, vänt mig osv osv
Barnen har myst med mig i sängen lite, men även varit ute med sin pappa i trädgården. Nu i eftermiddag/kväll har dom åkt på middag hos farmor. Jag orkade inte följa med. Ligger nu här i min säng, slötittar på tv, hyffsat utvilad och nästan helt smärtfri!!!!! En sån skön känsla! Hade glömt hur det känns att inte ständigt ha ont.
Men ska det verkligen behöva vara så här drastiska åtgärder för att inte ha ont? Vara sängliggandes (sovandes) en hel dag???? Känns inte så normalt precis.
Vid mitten av denna graviditeten blev jag inskickad på förlossningen för min smärta (som inte ens var i närheten av den smärta jag går med dagligen nu) för dom ville kolla att allt såg bra ut och så tog dom lite prover. Efter att ha suttit och väntat på att få hjälp i över fyra timmar, fick jag beskedet att dom inte har en susning om vad smärtan beror på, men att det inte är normalt att ha ont. "Ta en panodil och kom tillbaka om det blir värre"
Ta er i röven! Jag sa det inte rakt ut, men tanken var där.
Några veckor senare träffade jag en barnmorska som åtminstånde hade en teori om vad smärtan beror på. Hon sa att min bröstkorg går väldigt långt ner och att grabben därinne troligen har sparkat/knuffat så hårt att en eller flera sprickor uppkommit.
Vad vet jag? Ont gör det iallafall.
Men snart är det över och vår lille son är hos oss!

Veckorna bara går och jag blir bara fetare, tröttare och fulare. För var dag som går mår jag lite sämre. Fy fan för detta!