Nu skäms jag för mitt förra inlägg.
Jag är aldrig så här öppen med mina sjuka känslor. Känns jobbigt.
Tänk om någon jag känner mot förmodan skulle råka springa på min blogg och läsa om hur funtad min hjärna är? Jag hade sjunkit genom jorden och dött.
Men det är ju för det här jag startade bloggen. För att skriva av mig om sådant som aldrig skulle komma ur min mun. Hur jobbigt det än känns nu så tror jag det här är bra för mig...... Kanske.....

Idag är en jobbig dag.
Det började med en sån liten skitsak som att en människa (som jag inte känner, men springer på nästan varje dag när jag lämnar barnen på skolan) inte hälsade på mig. Jag hälsade inte på honom heller. Varför? Jag borde ha gjort det, men någon jobbig jävla spärr i mig hindrade mig. Väntade jag på att han skulle hälsa först? Och när han inte gjorde det kändes det dumt att jag skulle hälsa sen. Då var det liksom försent.
En sån liten bagatell kan sänka mig helt. Varför hälsade han inte? Tycker han inte om mig? Varför isåfall? Har han hört något om mig han inte gillar? Gillar han inte mina barn? Tycker han att jag är äcklig som är tjock? Mindre värd för att jag har gått upp i vikt? Inte fin nog för att jag har många barn, inte lika välbetalt jobb som han?
Frågorna bombaderar mitt huvud och gör att jag sjunker till botten.
Och så börjar jag tro att alla tittar konstigt på mig. Alla tänker "åfy vad tjock hon har blivit! Varför skaffar hon fler barn när hon inte kan re ut dom hon har?"

Jag hatar min hjärna! Jag önskar jag kunde stänga av den! Men det går inte.
Jag måste slåss! Jag får fightas så in i helvete!
-Det är bara inbillning, det är bara inbillning. Och sen då! Skit i om någon inte gillar dig! Du duger! Det finns dom som älskar dig. Du har världens finaste barn! Det är helt underbart att du är gravid igen!

Detta upprepar jag för mig själv hela tiden när jag mår så här. Ibland funkar det, ibland inte.
Idag har det funkat ganska bra :) Jag körde iallafall till frisören och blev klippt :)
Bravo!

Nu tror ni som läser detta att jag är riktigt sjuk i huvudet. Eller hur?
Men så här är det att ha social fobi. Vissa dagar är fruktansvärda men jag tar mig igenom dom med. Andra dagar är jag jättestark och fungerar vad jag tror är normalt ;)

Då ska vi se om min trötthet och sociala fobi ska vinna idag också eller om jag ska lyckas ta mig till frisören.
Jag peppar och förbereder mig själv.
Jag behöver verkligen klippa mig!!

+25 kg syns även i ansiktet :(
Kanske borde välja en annan frisyr denna gången för att inte framhäva rundheten. Men känner jag mig själv blir det som det alltid har varit.