Igår berättade jag om hur jävla bra det kändes med barnen och förskoleklassen och hur duktiga dom var som åkte buss till skolan. Hur varm jag blev innombords för att Tindra äntligen verkade tycka att det var kul och så glad hon har varit hela veckan.
Denna soliga varma septembermorgon borde ha varit lika dan, men inte. Nu sitter jag med gråten i hjärtat och undrar om jag kunde ha agerat annorlunda. Om det på något sett är mitt fel att denna morgon gick så in i helvetes fel.

Det blev lite stressigt i morse. Barnen var lite trötta och kom upp några minuter senare än vanligt. Jag blir lättirriterad, men jag tycker ändå att det flöt på ganska bra. Vi hann allt och vi var i god tid till bussen.
Vi pratade, plockade lite blommor och njöt av solen.
Så kom bussen och Tindra vände och gick tillbaka till bilen. Thea (hennes tvillingsyster) stod snällt kvar vid bussingångrn men ville inte kliva på utan Tindra. Jag vad om ursäkt till busschauffören och sa att jag nog fick köra dom till skolan idag. Lugn och sansad sa han att han kunde vänta och att jag inte skulle ge mig så lätt.
Så jag gick till bilen. Fick dra ut en arg och hysterisk unge. Släpa med mig henne till bussen. Böna och be att hon skulle kliva på. Men nej, hon vägrade högljutt.
Bussen fick köra utan mina barn och jag var såklart rasande.
Körde dom raka vägen till skolan och lämnade dom där. Och så snabbt jag är med dom blir dom så små och rädda. Jag tror att min närvaro påverkar dom negativt.
Det är ju framförallt därför att jag vill att dom åker bussen till skolan. Då har dom sina kamrater där och dom LEKER med dom istället för att hänga fast på mig som två iglar.

När jag lämnade mina två små rädda flickor på skolan idag brände tårarna bakom ögonlocken. Jag ville vända, gå tillbaka och säga att det kommer bli bra. Jag ville stanna hos dom tills dom kände sig tryggare. Men med facit i hand vet jag att jag bara hade gjort det svårare för dom. För om jag inte hade varit där, hade dom sprungit med sina kompisar...... Tror jag iallafall. Det är ju den uppfattningen man får när man pratar med dom. Och enligt lärarna så fungerar det bra.....
Mitt hjärta gråter ;(