Barnmorskebesök idag. Huvudet neråt, men fortfarande ruckbart. SF mått 37 cm.
Urinprov med blodspår, men inga bakterier. Bra blodtryck. Fina hjärtljud på bebis. Allt är jättebra! Förutom att jag har så vansinnigt, hysteriskt jävla ont.
BM tycktes det är förtidigt att göra en hinnsvepning, så det får vänta. Hon ska prata med läkaren i morgon och se vad hon tycker.
Vad tycker jag? Samtidigt som jag vill bli av med denna olidliga situationen, så vill jag ju inte på något vis att barnet i magen ska fara illa..... Det bästa är ju om han själv får bestämma när han vill ut.... Men jag mår verkligen fruktansvärt nedrigt dåligt. Dag som natt. Ett jäkla dilemma det där.... Ett beslut som jag inte vet om jag skulle kunna ta faktiskt.... Det är ju trotts allt bara ett par veckor kvar till BF.....jag kan väl bita ihop! Men samtidigt tycker jag så synd om mina tre flickor här hemma som mer eller mindre har varit mammalösa den sista månaden....
Hoppas jag slipper ta det här beslutet. Hoppas bebis i magen tar beslutet åt mig :)